http://martinreda.com/2016/01/21/dancing-dune-anna-elzer-oscarson/
Som ingen av er givetvis missat rullar Formex för fulla muggar just nu. Jag är tydligen inte där. Alls. Detta hindrar ju inte mig det minsta från att döma ut hela mässan som enahanda, intetsägande, ointressant och väldigt likriktad. Jag baserar mina påstående på det flöde jag utsatts för de senaste dagarna i diverse sociala medier. Det är kaktusar och cirkuslampor, det är grått och det är beiget, det är prydnadskuddar i dova pasteller och det är Ernst. Man skulle kunna gå i permanent vinterdvala om det inte vore för AEO.
En kombination av klassiskt dra mig baklänges-vad-vackert och håll käftensnyggt kryddat med en gnutta shut up and take my money-aura ger en hyfsat rättvis beskrivning till vad Anna Elzer Oscarsson åstadkommit med sin kollektion Dancing Dunes.
Anna vem? Anna Dusty Diamonds-Anna. Nu vet ni eller hur?
Nej, jag är ingen vas-kille. Jag har knappt kommit över de facto att jag precis blivit lamp-kille. Vi får lugna oss lite där och nöja oss med det ett tag, men jag kan inte låta bli att gripas och golvas totalt av formspråket Anna förmedlar med Dancing Dune. Det är rent, elegant och sobert. Det är intelligent, intresseväckande och in i bängen vackert.
Hemtex, jag höjer ett varningens finger här…. Nu gör ni ingen kopia av Dancing Dune, för då får ni med mig att göra. Ingen annan får såklart heller kopiera den här magiska designen. Är det uppfattat?!
/m
